sto

Sebastian Gästar Del 2

I slutet på oktober gästade vår egen Sebastian, från FreeFoot's butik i Stockholm, Sälj & Kommunikationspodden- som drivs av Daniel Magnusson och Mikael Kröger.

Det här blev det längsta avsnittet någonsin för podden- Är ni mer av den lyssnande sorten så kan ni ta del av avsnittet vi länken här ->podcast.nu (du behöver scrolla ner lite för att komma till avsnittet)  och för er som föredrar att läsa så har jag skrivit ner hela avsnittet och anpassat det för text, jag har fått dela upp det i 3 delar.

Del 1 -
Del 2 -
Del 3 - 

Punkter som tas upp här under Del 2- 

  • Kultur och design över funktion- vill du bli bra på att sitta, så kan du bli det. Men du betalar ett pris för det. För vi är skapta för ett liv i rörelse. 
  • När dök de smala och såetisga skorna upp i vårt samhälle? 
  • Gång, Löpning och Spurt- Människans 3 växlar för förflyttning.
  • Daniel springer tjurruset- frun stukar foten 2 gånger under loppet. Var barfotaskorna till hans fördel? 
  • Barfotaskon ett koncept? Om den är det, då är människan i sig ett koncept.
  • Är min plattfothet genetiskt? Absolut, INTE.
  • Vanligaste anledningen till att någon över 70 hamnar på sjukhus, är på grund av fallolyckor, kan det motverkas av en bättre känsla med marken?

Låt avsnittet börja! 

Daniel: Om någon blev skadad, när man levde ute och jagade, så var det ju en belastning för hela flocken. I början då sprang vi ju barfota, vad man vet. Sedan efter ett tag så börjar vi klä fötterna för att skydda oss.

Däremot så använde vi säkert inte trånga högklackade skor i någon form. På den tiden, hur kan det ha sett ut, vet man det?

Sebastian: Det kan ju vara så att vi människor inte har utvecklats som vi tror att vi har utvecklats. Att vi på något sätt har uppfunnit oss själva. Det kan ju vara så att vi var kanske lika smarta eller dumma på den tiden, som vi är nu. 

Någon tänkte kanske “vad händer om man går på en sko som är lite klackar” och så börjar man gå på klacken men det kanske inte fick ett genomslag.

Det var inte alls funktionellt på den här tiden då vi var tvungna att överleva. I dag kan jag i dag kan jag gå i ett par högklackade skor och leva ett fullt så drägligt liv. Jag behöver inte jaga min mat längre. Tänk att springa på savannen i ett par högklackade skor. Jag tror inte att det är det optimala. Men det är säkert någon som har gjort det.

Daniel: Säkerligen. Jag tänker också att all bakgrundshistoria till varför man kanske använde högklackade skor, i form av damskor, så kanske det handlar mycket om att komma upp från en annan hållning. 

Vilket kanske också kan finnas i en grund att jag är lite kortare. Jag vill bli resligare på högklackade skor. Det kanske fanns nån på den tiden som ville ha det, men det funkade inte.

Har skorna en så kulturell påverkan att vi väljer bort funktionen?

Sebastian: Det man pratar om många gånger är att vara funktionell för det du behöver vara funktionellt till. 

Vi är inte gjorda för att faktiskt sitta i en stol i 90 grader. Om vi ska sitta ner så det i en djup knäböj som vi ska sitta. Det är väldigt krävande för en kropp att sitta i en stol från morgon till kväll. 

Sen kan man vänja sig vid att bli väldigt bra på sitta. Du blir funktionell för det du behöver vara funktionell för. Men det man har sett är för att bli bra på att sitta, då blir du väldigt dålig på allt annat. 

Det är så ju såhär; i grunden behöver vi vara välmående varelser, det gäller att inte glömma bort var vi kommer ifrån och det är att ha en kropp som är rörlig och inte fastlåst i position för länge. 

Jag citerar en amerikansk coach, som jag tycker sa det bra och är ett av de bättre citaten jag hört och han säger "the best position is the Next position". Det betyder att våra kroppar är gjorda för rörelse och att aldrig vara statiska. 

Men jag vill hjälpa människor att förstå att om du nu har ett kontorsjobb, sitt inte på stolen på det sätt som faktiskt någon har skapat stolen till att sitta på. Tänk så här; Den här stolen är gjord för att sitta på, på 100 olika sätt, inte på 1 sätt. Så att du har en rörelse och du får hela tiden en ny position som du belastar. 

Det är det jag vill komma till, att kroppen är gjord för att vara i rörelse. Vi pratar mycket om det i dag att våra kroppar ska vara i rörelse, inte stagnera eller låsas. 

Det pratas till exempel mycket om barn som sitter mycket. Men de får gärna sitta ner, men sitt i olika positioner, naturligtvis inte från tidig morgon till sen kväll. Vi är gjorda för att vara i mer rörelse än vad vi verkar vara i dag.

Daniel: När började skorna som är smalare dyka upp, är det på 1100-talet eller tidigare?

Den här frågan får jag ofta “Varför ser skor ut som de gör idag?” Det finns två förklaringar Man brukar nämna. 

1: att göra någonting som är symmetriskt är lättare och billigare att tillverka. Så om du har något som är symmetriskt, spetsigt, då är det lätt att lägga materialet över. Det är bara att stansa ut i symmetri och lägga på. 

Spetsiga skor är 3x så billiga att göra än en osymmetrisk sko. Det är faktiskt dem skorna som jag har på mig och som jag säljer också och som jag pratar om. Foten är nämligen asymmetrisk den är inte symmetriskt spetsig på ett sätt utan den har mycket osymmetri och det är meningen att den ska kunna belastas på olika sätt beroende på underlag. 

2: Så kom joggingskon, som inte fanns innan 70 talet. Med tjock häl, uppbyggd hålfot, toe-spring. För att man tänkte “Det här är ju bra. Då kan du landa på hälen när du springer” men vi är inte gjorda för att landa på hälen när vi springer.

När du springer ska du landa lite planare på foten, beroende på underlaget så ska du till och med landa lite framför. 

Men springer du i joggingskor som har tjock dämpning gör att du “kan” springa på hälen. För att jogging är nämligen som en springande gående, du landar på hälen och rullar fram på foten som om du går, men i hastigheten och med belastningen av att springa.. 

Människan har bara tre växlar; gång, löpning och sprint. Det är de tre faktiska växlarna. Jogging har kommit in, mellan gång och löpning, som en fjärde växel. Som vi hade klarat oss bättre utan.

Daniel: Hur funkar de här 3 växlarna och då tänker jag även under ett barns utveckling?

Sebastian:  Barn är intressanta. Tänk så här. Ett barn behöver inte springa, det är sällan man behöver springa till eller ifrån någonting, men utav ren glädje och av att kroppen faktiskt fungerar väljer de att springa istället. 

Att springa kräver nämligen mindre energi än att gå. Om du springer på rätt sätt. Du får nämligen en fjädring av att springa. Du aktiverar senor och ligament och faktiskt inaktiverar muskler. 

För att med springa på rätt sätt så är det senorna som börjar jobba. Och då är det saker som vi som människor har som är väldigt unikt, och som nästan ingen annan djurart har. Detta är hälsenan. Hälsena är extremt kraftfull. 

Den kan du dra ut som ett gummiband och dra ihop och det skapar bara en fjädrande effekt så du bara studsar och flyger fram. Det är en fjädring som fjädrar. Så barn tycker att det är kul att springa för det är lätt och det går fort.

Daniel: Jag har en liten kille på snart tre år. Han springer hela tiden, i stort sätt vart vi än ska så springer han. Det är så härligt att se. 

Ibland kan han gå, men om han får välja så springer han.

Sebastian: Det här kan låta föraktfullt, men att sitta i skolbänken är inte bra för oss. Det är så när vi kommer i skolan i sex års ålder och börjar sitta ner. Då tappar vi vår funktionella kropp som faktiskt är gjord för att vara i de här tre växlarna varje dag. Att gå, springa och sprinta.

Sprinta är ingenting vi gör mer än kanske 150-200 meter riktigt ordentligt. För man orkar inte ha uppe kroppen i gravitationen på tå så länge. När vi hamnar i skolbänken, så formar vi om kroppen för att sitta. 

Det är ju i den fasen vi faktiskt växer. Så vi blir ju funktionella för att sitta och det påverkar vår löpning. Det är därför det är svårt att springa när du har börjat lära dig att sitta, för då försvinner fjädringen som vi föddes med. 

Den har blivit pacificerad och inaktiv. Så då måste man aktivera den igen. Men det är väldigt trögt i dag för många tycker att det är tråkigt att springa för att det inte kommer naturligt. Som barn var det naturligt.

Jag menar inte att det är fel med skolan, vi behöver lära oss saker och skolan har ju en fantastisk uppgift. Men att sitta som vi gör och det i femton år framöver kommer att ta bort grundfunktionaliteten i våra kroppar. 

Sen har vi ju en hjärna. Så vi kan ju sitta och bli väldigt duktiga på att göra saker med våra hjärnor. Men man har ju sett att de som har både hjärnan och kroppen på plats. De har ett annat välmående.

Daniel: Jag tänker att ett stillasittande kan väl också döda kreativiteten?

Sebastian: Alltså det finns många olika sätt att bli kreativ. Ett av de grundfundamenten för att göra är att bli kreativ att röra på sig.

Men om vi pratar om skon igen och det här med klack. När du har klack så börjar du per automatik att belasta foten och kroppen annorlunda, för då har du något som tar i först och då är det ju den här klacken. 

Prova själv: Ta på dig ett par riktigt tjocka väldämpade joggingskor. Prova sen att gå inomhus och efter två minuter tar du av dem och går helt barfota. Känn efter hur du du belastar foten och kroppen annorlunda. Du känner tydligare själva underlaget vilket gör att faktiskt hjärnan är mycket mer inkopplad och vet vad som ska och/eller inte ska ske. 

I joggingskor får du inte till det som kallas proprioception. Som är ett feedback och signalsystem från nervändarna i foten upp till hjärnan. 

Vi kan ta att vricka en fot som exempel. Det är faktiskt väldigt svårt när du är barfota att stuka din fot. Men i en uppbyggd joggingsko som är tjock i sulan. Där får du inte feedback tillräckligt snabbt genom materialet om vad som är på väg att ske. Men där vrickar många sina fötter att bara av att de trampar lite snett. 

Men barfota är det nästan omöjligt att vricka en fot då signalen är så pass snabb att hjärnan kan korrigera sig själv.

De snabbaste banorna med signaler vi har i kroppen, de är från fotens undersula ( nervändarna i fotens hud, muskler, senor, ligament och fascia) som en isolerad nervtråd rätt upp i hjärnan och det sker oerhört fort och är oerhört vitalt för att inte skada oss.

Den är gjord för att skydda kroppen, alltså hjärnan är ju där för att skydda oss i mångt och mycket. Och den behöver signaler för att veta vad som sker och ska ske. 

När vi sitter och går mycket med tjocka sulor, då också de som kallade “droppade” så att hälen är högre än framfoten. Då vet inte hjärnan vad som sker för det är bara mjukt.

Och när hjärnan bara får signaler om att detta blir mjukt och skönt då behöver den inte tänka och då behöver jag inte agera, och jag tappar språket med vilket jag pratar med hjärnan.

Daniel: Jag sprang i tjurruset för ett tag sedan. Väldigt lerigt. Det finns egentligen inga hinder, som i Tough Viking och sådana saker. Men jag sprang i mina gamla Merell barfotaskor. 

Underlaget, på vissa ställen, hade de fällt sly på och så har de valt att lägga banan över slyet, vilket jag spontant kan tycka är lite onödigt. Det fanns en skaderisk, då jag halkade bland annat och det kunde gått riktigt illa. 

Men min fru springer också och hon har ju en klassiska joggingskor. Hon stukade foten två gånger. Jag vet inte om skorna och i kombinationen av underlaget skapade en större risk eller inte, men jag stukade aldrig mina fötter. Och jag har väldigt lätt för att stuka mina fötter. Var barfotaskorna till fördel för mig under mitt lopp?

Sebastian: Nu lät jag tystnaden tala en stund. När du nämner den här berättelsen, om din fru och hur ni sprang och vad resultatet var, efteråt när man tittar tillbaka, då vill jag låta tystnaden tala. 

För det är så att man kan titta på barn och djur. Djur som inte har haft skor på fötterna. Det finns ju skor till hästar och faktiskt till hund också- när de får skor på fötterna så tappar de balansen. och det kan man bara gå ut på Youtube och kolla hur det ser ut.

Hundar som aldrig gått i skor och hur de nästan trillar när de får skor på tassarna, och helt tappar den propriceptoriska feedbacken till hjärnan. Hjärnan blir förvirrad. 

Man pratar till och med om hästar. Att sko hästen betyder att man ändrar hästens rörelsemönster. För det är så mycket material mellan underlaget och hoven att hjärnan måste först behöva lära sig att korrigera någonting som den inte är van vid. 

Den får för lite signaler och måste leva på det den får. Det gör att du får ett annat rörelsemönster. En häst som inte är skod skulle ha mindre problem med leder. Men det är mycket debatt om det här. 

Hästen måste ha skor för att den rör sig på på underlag som den inte är van vid. Som asfalt eller en grusväg där det är klart att det stämmer att vi har själv tillverkat lagt ut. Där kan hoven behöva skyddas.

Men det betyder också att ta bort feedback, och det gäller ju även mina skor. Jag använder den här minimalistiska, funktionella skor eller barfotasko. De har ju också lite material mellan fot och underlag. Så jag har ju inte exakt samma feedback till hjärnan som om jag vore barfota. 

Men jag får så pass mycket att hjärnan vet vad den ska göra. Jag får inte den hundraprocentiga feedbacken som om jag vore barfota. Det är verkligen så, och därför blir det lite märkligt att säga barfotaskor. Antingen är du skod eller så är du barfota. 

Så det här med att låta signalerna komma fram är oehört viktigt och det är i ditt fall som du berättar med din fru där signalerna försvann. Hjärnan vet inte vad som sker förrän det är försent och då är skadan skedd. 

Just därför var jag tyst för att jag vet detta alltför väl, och det är faktiskt så att när du sätter för mycket material mellan foten och underlaget så försvinner proprioceptionen. Signalerna som ska gå fram och berätta för hjärnan vad den ska göra när till exempel du trampar snett.

Daniel: Intressant. Jag läste en bok, Born To Run. Jag tror den heter Born To Run.

Sebastian: Vill du veta en hemlighet? Jag har aldrig läst den. Med det jag gör borde jag ha läst den. Men detta har vi inte pratat om i just min bakgrund, men jag har ju valt att inte läsa böcker. Detta är faktiskt en 10 års period nu, och det är för jag vill inte bli färgad av människors tankar och åsikter för mycket. Jag vill finna mig själv genom mig själv och genom möten med andra människor. 

Den här boken är fascinerande, naturligtvis, det har jag ju hört. Men jag skulle helst vilja träffa Chris McDougall, och alla som har gjort och skrivit boken, för att sitta i ett samtal istället för att läsa böcker. 

Daniel: Jag har läst den. Den är väldigt bra, den ger en bild av bakgrunden till det som vi har varit inne på idag, varför vi bör löpa som vi faktiskt är födda för. 

och jag förstår ju den löptekniken, men sen är det svår att applicera den. 

Vi behöver ju lära oss. Om vi nu har sprungit som barn och sedan så har vi fått dras med trånga skor och så springer vi med fel sorts skor med klack eller högre häl med dämpning. 

Att gå över och lära sig på nytt blir en utmaning. Men jag visste inte om att det fanns skor som var gjorda för att ha till vardags utan jag trodde att det var bara för löpning. Det är det som är så intressant.

Och när jag väl kommer och träffar dig, lyssnar och kan förstå konceptet så blir det jätteintressant. Varför är det så att inte fler pratar om detta? Gissningsvis handlar det om upplysning, jag fick ju ett motstånd i mig själv. Skorna är lite bredare, så ja, hade det inte varit för ögat. 

Sen så finns det kiropraktorer och naprapater som inte alls pratar om det, vilket är jättekonstigt. Jag kan ju tycka att jag var hos en fotvårdsspecialist för några år sedan då jag hade en förhårdnad under trampdynan mellan stortån. Som berodde på att jag har trånga skor som trycker ihop och foten lägger som ett extra skinn. 

Man tycker att där borde det ringa en klocka hos mig, men det gjorde det inte såklart. Men jag tänker också då, som fotvårdsspecialist, borde ju typ veta mer, eller? 

Sebastian: Jag var också dum i huvudet. Det är så, och så är det fortfarande, jag är fortfarande dum i huvet och jag använder verkligen det uttrycket för en tid visste jag heller ingenting. 

Jag hade nämligen problem med mina fötter och trodde att det var fel på min kropp och mina fötter. Och då hade jag ju ändå läst på om kroppen. Jag är ju coach och är intresserad av träning. 

I minnet finns det någonstans att jag hört, för jag vet att jag träffade en coach en gång som sa till mig “Du har allt för tjocka och uppbyggda skor.” 

Detta var långt innan “du borde ha mycket tunna och bredare skor”- Men jag var ju fast vid att jag behöver de här tjocka och uppbyggda skorna. Har jag inte den dämpning får jag problem med knäna och jag har ju redan problem med ryggen. Det höll jag fast vid. 

Snacka om att ha någon som lyfter dig till en ny nivå, men du är så dum att du inte förstår det, och då tänker jag så här: Vad är det mer i livet som jag är dum i? Där jag inte förstår vad är det vi människor inte förstår. Men vi har tagit till oss utav. 

Det här är ett dilemma, att vi tror att vissa saker ska vara på ett visst sätt för att vi är födda in i att det ska vara på ett visst sätt.

Daniel: Innan vi körde igång podden så pratade vi om rädsla. Där jag brukar hävda att en rädsla, är rädslan för att vi kan skadas. Det är därför vi backar när vi står vid ett stup. 

Den andra rädslan är för att vi inte ska bli accepterade och få tillhöra. Och det är här vi har stora begränsningar, exempelvis i det här med barfotaskor. 

Vi måste ha kläderna på ett visst sätt. Hade du fel jeans eller liknande hade varit det. När du är född med min tid var det så. Det var 501'orna man ville ha Levi's, hade man inte haft dem så var du impopulär. 

Där lär vi oss på något sätt väldigt tidigt att du måste ha en viss utstyrsel för att bli accepterade, och du ska se ut på ett visst sätt för annars passar vi inte in i normen av vad ALLA andra har. 

Men behöver du ha skor då går du till löplabbet, Stadium eller Intersport och träffar “specialisten” och hjälper dig att hitta skor som motverkar att du pronerar. 

Så är det klart att du får den informationen du litar på de personerna för de verkar ju veta. Vi köper in på detta, den fantasin och det är ju konceptet.

Sebastian: Jag höll i en coachning för en klient som sa "detta med barfotaskor, det är ju ett koncept"- men om du säger att detta är ett koncept, då är ju människan ett koncept. 

Detta är faktiskt så här vi är skapta och när man tittar tillbaka på hur vi faktiskt mår bäst i våra kroppar så är det när vi får låta kroppen vara fri och inte i statiska positioner eller låsta positioner. Du ska vara i rörelse och komma i ytterlägen och låta kroppen få användas till fullo.

Daniel: Den här personen menar då med koncept, att du säljer på honom flugan eller trenden som är “minimalistiska skor” ?

Sebastian: Det är EXAKT vad det här menar. Nu säljer du in ett koncept och det slutade med att jag sa "men jag vill inte ens att du ska köpa en sko av mig, jag vill att du börjar gå barfota" och han svarade med att han inte kunde det- “jag kan inte gå barfota nu för det var ju sen sent på hösten och då får vi göra vad vi kan. 

Kan du ha en sko som har en bred tåbox, inte klämmer ihop tårna och inte håller upp foten med hållfotsupphållande funktion? Hålfoten är gjord för att flexa, och du behöver landa på ett sätt som du skapt för. 

Köp en sko för det ändamålet, men du, allra helst skippa skorna och gå barfota. Nu menar jag inte att vi ska ut och klättra i träden det är inte det syftet jag menar. Men att vara barfota är oerhört funktionellt. 

Sen är inte alla kanske redo att kunna gå barfota dag 1, för man kan faktiskt ha en så pass dysfunktionell fot som behöver aktiveras, det är hallux valgus att stortån pekar snett. 

Stortån ska egentligen ligga rakt eller snett ut från foten och allt det här ändras efterhand som den blir starkare och starkare..

Daniel: Då börjar man ju titta åt specialisterna som är fotläkare, och inom ortopedi, som då bara tittar på inlägg. 

Men de här felen på mina fötter är det genetiskt eller?

Sebastian: Det här får jag ofta höra- “Min mamma, min far och min farfar alla har haft i den bemärkelsen att de säger att det kommer från ens DNA”, när det egentligen handlar om fel form.

Men det finns ju genetik i allt. Men om jag stoppar in en fot i en trång tåbox, även kallat en spetsig sko, då kommer foten att forma sig efter formen på skon försöker passa in. Då blir det naturligtvis att den tappar sin funktion. 

Stortån håller faktiskt upp ditt huvud, den är två ledad. 

Ni kan jämföra med era egna händer: Titta på era händer. 

Tummen den har två leder, stortån har två leder. Resterande tår och fingrar har alla tre leder. 

stortån är fyra gånger så tjock och stark som de andra tårna tillsammans. Den håller upp ditt huvud och din bröstkorg och naturligtvis ditt fotvalv. Mellan hälen och stortån är ju fotens valv. För att fotens valv ska kunna jobba flexibelt att falla ner och dämpa kraft och för att sen lyfta och få en trampolineffekt så att säga. 

Då måste stortån vara aktiverade och ankrad. Den ska peka framåt och inte snett inåt. Pekar den inåt så får du ett fall i fotvalvet som gör att du överpronerar. Vi ska pronera, men vi ska inte överpronera. Överpronation är att foten är dysfunktionell och inte gör det den ska.

Vi lägger istället till hålfotsupphållande inlägg där vi låser foten så att den inte kan falla. Men då pacificerar vi foten och gör den ännu svagare, vi tappar känslan och vi tappar balansen. Nu tittar vi långt framåt, inte bara vi som sitter i vår ålder, men vet du vad den vanligaste anledningen till att människor över 70 hamnar på sjukhus idag är? Det är inte på grund av kardiovaskulära sjukdomar eller cancer utan det är fallolyckor. 

Människor hamnar på sjukhus över 70 på grund av fallolyckor. Det är för att de inte vet vad som händer när de trillar, signalsystemet är pacificerat och dämpat. 

När man är på väg att trilla så vet man inte att man är på väg att trilla för fotens signalsystem upp till hjärnan är avdomnad. Foten borde korrigera fallet redan innan fallet sker, men man har inte den kopplingen. 

Det har man ju pratat väldigt mycket om, eller att man ska ha vissa klockor som signalerar att en äldre människa har fallit så att man snabbt kan komma till undsättning. eller att man lägger tjocka mjuka mattor när man trillat, så man trillar mjukt. 

När vi egentligen borde träna upp vårt system för att vara inställda på vad som ska ske när vi trampar fel, när vi tappar balansen. Återigen försöker vi kompensera för någonting som vi borde ha i oss. 

En fot som inte fungerar genom att hålfoten överpronerar och inte stöttar så borde vi aktiverar foten istället. Göra den starkare, mer funktionell för att låta den göra det den ska. Att kompensera för den är det värsta vi kan göra.


Fortsättning följer i Del 3-