Så påverkar dina skor dina fötter

Skor ska vara stötdämpande och ge oss stöd. Detta är vi matade med, åtminstone de senaste 30 åren på ett ungefär. Men det hävdar vi inte stämmer alls.

Naturlig fot

Stötdämpning och stöd finns naturligt i våra fötter. Men såklart måste vi träna dem och underhålla det. Men, våra kroppar har sett ut såhär i ungefär 200.000 år, så självklart har vi fått den mest optimala och perfekta kroppen, för att vara tvåbenta, upprätta varelser, som dessutom är gjorda för att både gå och springa långa sträckor.

Våra fötter innehar den mest perfekta uppbyggnaden av muskler, skelett, senor, ligament, nerver och allt möjligt mysigt som behövs för att de ska kunna bära oss varje dag!

Men, de behöver vara fria. De behöver få vara starka. De behöver få kunna utnyttja sin maximala kapacitet, utan att vi påverkar dem för mycket.

Skons påverkan på foten

Traditionella skor, är oftast uppbyggda med en tjock sula, en klack, stabila i sidled samt oftast ganska så avsmalnande framtill. Detta gör att foten blir väldigt inaktiv i traditionella skor. Hur ska då foten kunna vara fri och stark? Tyvärr blir detta lite svårt.

Framfoten

Om vi djupdyker lite i hur skon påverkar foten, så kan vi börja längst fram i skon. Oftast så är traditionella skor avsmalnande, dvs. att skon är lite spetsig där fram. Detta innebär att tårna kläms ihop. Värst blir det för stortån. För vissa människor, så har stortån blivit så påverkad, att den inte längre är rak, utan är vinklad in mot övriga tår. Det är väldigt avgörande för hela foten att stortån får möjlighet att ligga rakt i skon, så som den är tänkt att göra, detta för att stortån är en viktig del för att ”hålla upp” fotvalvet. Om vi vinklar in stortån, så sjunker fotvalvet lättare ner, och valvet bli lite ”nedsjunket”, som att vi ”pronerar”. Men det gör vi alltså inte. Det är bara stortån som inte får vara i sitt naturliga ”jag”.

Fotvalvet

När fotvalvet ”sjunker ner” eller vi pronerar, då vill man motverka det, så då bygger man upp skon under hålfoten, så att man ”höjer upp” fotvalvet igen. Detta låter ju kanske fantastiskt smart, men det är ju tyvärr inte det. Vi har ju ett fotvalv av en anledning. Jag brukar jämföra vårt fotvalv med en Romersk bro. Den är uppbyggd som ett valv för att den ska kunna svikta och ta upp kraft. Om vi börjar stötta upp valvet underifrån, då finns det ingen möjlighet till svikt längre. Detta gör att foten inte naturligt kan ta upp kraften i varje steg. Vad händer då med kraften, jo den måste tas upp någon annanstans i kroppen. I fotleden, i knäna, i höfterna. I alla fall någon annanstans än där den är tänkt att tas upp.

Hälen

Sen har vi kommit bak till hälen. Denna är ofta uppbyggd på ett eller annat sätt. På vardagsskor kallas det för klack (och den finns där oftast, oavsett om skon klassas som dam eller herr). På löpar/träningsskor kallas det ”drop”. Detta gör att helt enkelt inte trampar ner foten hela vägen.

Klack har en historik av att vi blir lite finare i klack, vi kommer upp lite mer, blir lite längre och ser lite mer “dressade” ut. Detta är ju fantastiskt trevligt när det vankas till fest och kalas, men kroppen mår inte så bra ut av att gå i det jämt, hela dagarna.

Att en klassisk löparsko är uppbyggd i hälen, med en klacke, ett drop, så finns det en annan tanke med det. Det är för att när vi springer så är det “tänkt” att vi ska sätt i foten långt framför kroppen och då ska den tjockare hälen dämpa isättningen. Detta är helt korrekt tänkt för att skydda hälen mot den kraftiga isättningen. Problemet är bara att det är inte så det är tänkt att vi naturligt ska springa. TAr vi av oss helt barfota, alltså så som vi är skapade, så springer vi inte med att sätta i hälen kraftigt, långt framför kroppen. Oavsett hur tränade sommarfötter vi har.

Undersidan foten

Den sista delen är själv sulan på skon. Den är ofta styv, stabil och ganska så tjock. Detta för att ge stöd, grepp, balans m.m. Men vad händer då? Foten är redan ganska så fast i sitt grepp med ihoptryckta tår, underbyggd under fotvalvet och upphöjd i hälen och dessutom nu med en hård, tjock, styv sula under.

Foten ska ju som sagt själv kunna vara så stark och flexibel som den är tänkt att vara. Det är dessutom tänkt att vi ska få stimulans och information från marken upp i foten vid varje isättning. Är då sulan för styv och tjock, så finns det inte en chans att vi känner marken igenom och därmed får vi inte viktig stimulans i fotsulan.

Har vi en tunnare och flexiblare sula, och vi känner underlaget och marken mer, så får vi dessutom bättre balans. Foten vill känna att den har kontakt med marken under, för att kunna krama om den och känna kontakt.

Vilken sko är bra för fötterna

Så för att få tillbaka en funktionell fot, så krävs en sko som inte påverkar våra fötter. En sko ska ge oss skydd mot väta, kyla, vassa underlag och göra oss ”klädda”, men på annat sätt ska de inte påverka oss. Där är foten som ska göra jobbet.

Så, en sko behöver ha en bred tåbox som är asymmetrisk för att stortån ska kunna ligga rakt fram och de ävergia tårna får runda av med sin kurva. 

Skon ska inte vara uppbyggd under fotvalvet, utan här ska vi ge foten en chans att själv träna upp sig igen.

Klack och drop gör att foten inte landar naturligt, varken i stegistättningen eller steglängden.

En funktionell sko, ska ha en flexibel sula som gör att du känner marken och underlaget under foten, utan att för den delen bli vasst för foten.